Det där med rasism...

Det har än en gång blivit aktuellt med rasist-snack, som började efter att Olli Immonen sagt vad han tänker om saken på Facebook. Allas vår tidstjuv Maria har skrivit ett intressant blogginlägg om det. Själv har jag tidigare uttryckt mina tankar om rasism och liknande här.

Ska jag vara ärlig så vet jag inte riktigt var jag står i frågan om man ska ta hit fler invandrare eller inte. MEN jag tycker att de som redan är här ska behandlas på precis samma sätt som oss finländare. Oavsett om man kommer från Finland, Kosovo, Irak eller Somalien så SKA ALLA BEHANDLAS JÄMLIKT!!! Rättvisa och jämlikhet har alltid varit väldigt viktigt för mig, precis som jag skrev i mitt tidigare inlägg, och jag förstår inte ens hur folk kan vara av annan åsikt. Jag respekterar deras åsikt, förstås. Men förstår den inte.

En facebook-vän satte upp denhär videon på sin sida för någon dag sedan, med texten "Det här är mitt Finland".

Utmaning: Mitt liv i siffror!

Mimmi gjorde för några dagar sen en lista var hon skrev något kort om varje år av sitt liv. Hon utmanade andra att göra likadant, och ja, vid det här laget vet ni ju min svaghet för listor. Klart jag hänger på! Men eftersom jag fortfarande vill vara anonym, så vill jag inte att någon ska veta min exakta ålder. Kan dock säga att jag är en bit över 20, så jag kommer inte skriva mer än 20 punkter.

När jag var 1 år så var jag väl som de flesta andra bebisar skulle jag tro
När jag var 2 år gillade jag (tydligen) att rymma till grannen, peka på deras frys och se söt ut, för jag visste att då brukade jag få glass. Grannen hade inget emot det, men det hade mamma :-D
När jag var 3 år var jag på min första södernresa, vi var till Grekland.
När jag var 4 år flyttade vi till det som jag alltid kommer se som mitt barndomshem.
När jag var 5 år var jag tokig i allt som hade med Barbie att göra
När jag var 6 år ville jag flytta till en gammal prästgård i närheten, för att det liknade ett hus i mitt favorit-tvprogram
När jag var 7 år började jag skolan
När jag var 8 år gillade jag techno och lyssnade mest på en "Yabba dabba dance"-kassett vi hade
När jag var 9 år ville jag gifta mig med en miljonär då jag blev stor, och bo i ett mintgrönt hus
När jag var 10 år skaffade vi hund
När jag var 11 år försökte jag vara populär i skolan. Det funkade inte.
När jag var 12 år flyttade vi till ett mindre hus
När jag var 13 år blev mina föräldrar erbjudna att sälja mig och min syster för 10 kameler på en semesterresa. De tackade nej (nähä?! :-P )
När jag var 14 år var jag mobbad i skolan
När jag var 15 år var jag på min första riktiga dejt
När jag var 16 år hatade jag skolan, och var glad då högstadiet var över
När jag var 17 år träffade jag många fina människor utomlands, som jag än idag har kontakt med
När jag var 18 år trodde jag att jag hade träffat den stora Kärleken
När jag var 19 år var jag in och ut på sjukhus i flera omgångar på våren och sommaren pga allergier
När jag var 20 år trodde jag livet skulle förändras till det bättre. Det gjorde det inte.

Sen efteråt har det hänt en del också, förstås. Den stora Kärleken har jag ingen kontakt med längre, jag har några gånger blivit sviken av människor jag litade på, men också bra saker har hänt. Har rest lite mer, gått ut helvetesskolan som ni ju vet, och nu har jag ett helt okej liv.

Nu ska jag göra mig i ordning för att gå på regnväderspromenad med bästa J.

Trygghet, värme, kärlek.

Sitter här i min soffa, och saknar Honom. Han, som jag älskar. Nästa helg ses vi igen. Och helgen efter det. Nu är han hemma hos sig, jag är här. Jag är så otroligt lyckligt lottad som hittat en man som han. Han har sett mina värsta sidor, trots att jag försökt dölja dem. Han vet mycket av det jobbiga jag varit med om i livet. Han vet att det inte är det lättaste att vara med en sån som jag. Ändå står han där, vid min sida. Jag frågar ibland hur han kan älska mig. Då brukar han svara att jag är en sån man inte kan låta bli att älska. Vi har redan pratat om att flytta ihop, nångång i framtiden. Sen när jag är klar med alla studier. I staden mittemellan oss.  Halvvägs från honom, halvvägs från mig. Trots allt det här vackra, trots all kärlek... Varför har jag ibland såna tankar som skrämmer mig själv..?








Varför har jag inga fjärilar i magen? Var är pirret? Förälskelsen? Ska jag klara av att leva med Honom utan att jag känner såna livsviktiga saker? En del av bensinen i en relation. Fastän jag ha det så fint. Så har jag ändå så skrämmande tankar. Jag längtar efter dendär berusande känslan, detdär pirret i maggropen, det som jag kan få för andra. Trots att jag redan hittat Kärleken. Trots det, så pirrar det ibland till, om jag ser någon annan, som också ser mig. Så fel, så fel, så otroligt fel!!! Aldrig att jag skulle klara att svika Honom. Kommer aldrig på fråga. Men varför tänker jag då som jag gör?


Många tankar, en lördagskväll som denna.

Detdär med att vara glad för andras skull...

...har jag fortfarande inte lärt mig. Fortfarande gör det ont de gånger jag hör om andra som fått något/fått vara med om något som jag också vill ha. Inte särskilt moget och vuxet, jag vet. Men jag kan inte så mycket åt det. Att halsen värker av tillbakahållen "upprördhet", magen börjar mola av light-ångest, huvudet surra av tankar som ibland skrämmer mig. "Hennes karl kan nog göra si eller så mot henne, men MIN skulle aldrig komma på tanken. Vad har han för fel? Varför ska jag ALLTID behöva påminna om en del saker?!" Så tänkte jag t.ex för en stund sen. 

Missförstå mig rätt, läsarna mina. Jag har ett jättefint förhållande, problemet är bara det att en av oss inte verkar ha insett att man måste underhålla ett förhållande för att det ska fungera. En av våra "regler" är att aldrig ta något för givet. Det verkar ändå glömmas bort då och då... För ett år sedan var jag bitter på folk som var i ett lyckligt förhållande. Nu när jag själv är i ett sådant(nåja, ganska lyckligt iallafall), hittar jag annat att klaga på. Hondär jädra Mymlan som aldrig är nöjd...

Idag är alltså en lite sämre dag igen, tyvärr. Har enorma igångsättningssvårigheter, och allt blir bara halvfärdigt. Jag åker och hälsar på min pojkvän några dagar imorgon. Om allt går som det ska, vill säga. Jag älskar honom, på något sätt iallafall. Samtidigt som hela jag ibland värker av någon olustig negativ känsla jag inte kan sätta fingret på. 

...

PS. Såg nyss att fonten på texten ändrats halvvägs. Ingen aning om varför. Bloggar från mobilen nu, kanske det är därför?

Lista

 Ni som "känner" mig sen tidigare(läste min förra blogg) minns kanske att jag gillar listor. Den här hittade jag nyligen hos Mimmi. Vi kör!


1. Vad var det första du tänkte på när du vaknade i morse? "Happ, killen snarkar. Igen."
2. Hur är det att bo med dig? Jaa... Vad svarar man på det? :-P Helt okej, om än litet. Dock får man överseende med att jag ibland kan vara rätt stökig...
3. Vad får man inte göra hemma hos dig? Stöka ner, om jag nu för en gångs skull klarat av att anstränga mig och städat jättefint.
4. Var är det förbjudet att rota? I min garderob
5. Om ditt liv vore en låt, hur skulle det låta då? Ingen aning! Svarar som Mimmi, potpurri av olika låtar.
6. Hur är det att gräla med dig? Jobbigt
7. Vill du ha mycket uppmärksamhet? (Ja, sori. Ändrade om frågan). Njaaee.. Rätt sällan.
8. Vad är det sjukaste du har i garderoben? Hade för en tid sedan storstädning garderoben, så för tillfället finns det väl inte så mycket sjukt där
9. När vill du bara dra täcket över huvudet och stänga ner internet? Senast för nån vecka sen, då en person jag är vän med på facebook grälade med sin f.d sambo. Öppet, i kommentarsfältet. Come on...
10. Vad skulle du aldrig tacka ja till? Skulle nog aldrig börja blogga offentligt. Alltså med mitt eget namn. 
11. Sjukaste erbjudandet nu nånsin fått? Har int fått så många sjuka erbjudanden, men en gång när jag ännu var singel och aktiv på Tinder, var det nån random karl som skrev till mig att "Kom hit, så flyttar vi ihop!" Jånä, jag flyttar nånstans bakom takana till nån jag aldrig träffat. Bra idé! Not.
12. Vem whatsappade du senast? min fina vän J
13. Vad stod det? "Oki*
14. Största fördomarna om dig? Att jag är riktigt konstig, annorlunda, tystlåten.
15. Vad är du beroende av? Senast igår sade jag åt killen att "vitsi jag är beroende av intenet". Sorgligt men sant! Nu på sommaren försöker jag dock vara utan det så mycket jag bara kan.
16. När begick du senast ett brott? Eheheh.. Jaa.. Gick mot rött ljus för nån dag sen? :'D
17. Var är du född? På BB :-)
18. Crazy katt eller hundlady? Gillar hundar, men vet att det skulle vara för mycket jobb med såna, så jag svarar katt. Eller belgiskjättekanin!
19. Vad ska du göra när du blir "stor"? Jobba med det jag nu kommer börja utbilda mig till.
20. Vad är kärlek? Ibland bra, ibland jobbigt som bara den. Något som föromdligen alla någon gång i livet känner. Något som är tänkt att vara fint, men som kanske inte är det. För vissa kan det vara det bästa som finns i livet, för andra helt tvärtemot.
21. Ditt största komplex? Min mage. Och min korta hals. Och mina tjocka korta ben, efter att ha sett bilder på instagram, var P flashat sina långa snygga spiror. Tack som f*n P! :-/
22. Är du feg? Ibland.
23. Vilken kroppsdel är du mest stolt över? Mina ögon.
24. Vad på din kropp är inte äkta? Min hårfärg
25. När önskar du att du inte vore Mymlan? Allt för ofta! Sjukt trött på alla de svårigheter jag har, som hör till min funktionsnedsättning...
26. Vem bad du senast dra åt helvete? Minns inte
27. Vilken egenskap önskar du att du hade? Ännu bättre på att vara social, lättare kunna skaffa vänner.
28. Vem var du i skolan? Hon dendär udda, som ingen ville umgås med. Hon dendär som blev mobbad.
29. Hemmakväll eller utekväll? Har genom åren haft alltför många hemmakvällar, så jag säger utekväll!
30. Shots eller öl? Kan inte dricka öl, så jag säger shots. Men helst en god drink.
31. Vad gör du om 10 år? Bor i en större stad i en rymlig lägenhet med Kärleken i mitt liv, trivs med både jobb och fritid.
32. Vad får dig att tappa kontrollen? När min dator är riiiiktigt långsam, eller när saker tar tid överlag. Har noll tålamod. Noll.
33. Vad är det sjukaste du nånsin gjort? Hmm.. Det tror jag vi int ids nämna här
34. Vad är du mest rädd för? Att bli instängd i trånga utrymmen, förlora någon kär människa för tidigt
35. Vad klarar du dig inte utan? Internet :-P
36. Vad skulle få dig att sluta blogga? Inspirationsbrist.
37. Om bloggkarriären gick helt åt pipan, vad skulle du hitta för nytt intresse? Vilken bloggkarriär? :-D
38. En egenskap du gärna skulle ge bort? Skulle gärna byta ut mitt obefintliga tålamod mot ett längre.
39. Vågar du stå för dina åsikter? Ofast. Mycket mer ofta nu än förut.
40. Vad är meningen med livet? Att man lever ett liv som gör en lycklig, ingen skillnad vad det sen är, sålänge det inte är något olagligt eller farligt förstås. Bli älskad eller omtyckt av de människor man själv älskar och tycker om. 

Guess who's back...

Hej!

Efter en lång paus, en paus som blev mycket längre än jag tänkt mig, så är jag back on track med bloggandet! Typ. För er som inte minns mig eller vet vem jag är så kallas jag här på bloggen för Mymlan, och jag bloggade tidigare på den här adressen. Jag har flera gånger försökt föra över den bloggen till den här sidan, men efter att ha konstaterat att jag mer eller mindre är tekniskt efterbliven, så gav jag upp och börjar från början. Mymlan 2.0 helt enkelt. Det har hänt en del sedan sist jag skrev. Vad? Nå, t.ex det här:

• Har gått ut "helvetesskolan" som jag kallade det, och ska i höst börja på med en ny utbildning, något INTRESSANT den här gången! Tror och hoppas att det blir bra!

• Bor fortfarande kvar i min lilla etta, MEN söker ny bostad, för att den här är för liten. Säkert kommer jag bo kvar här en tid än, men håller ögon och öron öppna efter lediga lägenheter. De som finns tillgänliga i den här stan just nu är antingen svindyra, eller så är de långt från centrum och där bor mest bara tattare(förlåt, zigenare heter det ju) och alkoholister. Inget för mig alltså. 

• Just nu ligger det en väldigt fin människa på min säng och pratar i telefon. En människa som jag har varit tillsammans med nu i drygt ett halvår. Så kan det gå! Enda som inte är så vidare bra är att han bor rätt långt bort, så vi har distansförhållande. Jag som aldrig skulle satsa på något sånt igen. Åhå! Men vi tar en dag i taget, så funkar det helt okej det också.

 Det var väl de tre viktigaste grejerna som hänt. Det känns skönt att vara tillbaks med bloggandet, men det kommer ta en stund innan jag förstår mig på alla finesser med blogspot, och det kan hända min blogg ändrar utseende då och då såhär i början, innan jag hittat det som känns mest "mig". Bara så ni vet, liksom.

Nu ska jag och min kära partner äta en sen middag, och sen se en film. Ha en skön lördagskväll, så hörs vi snart igen!